Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uti den ypperliga recensionen i ofvannämnde skåneblad. Men
ofta har Arndt blifvit missledd af eländiga sagesman. — Se
pag. 118—119,1 om riksdagen 1789 — plenum plenorum
den 17 februari — »konungen antydde oppositionens
liufvud-män att afträda och öfverandtvarda sig åt de vakter, som
utanför rikssalen bidade för att föra dem i fängelse». —
konungen tillsade ej några »hufvudmän» utan hela ridderskapet
och adeln att lemna rikssalen, (hvilket skedde, medan de
andra 3 stånden qvarsuto) och begifva sig till riddarhuset
för att der afbedja anförda förolämpning af
landtmar-skalken, hvilket ej skedde.2 En bataljon af borgerskapets
infanteri, 2:ne bataljoner af dalkarlarnas fricorps och en af mig
kommenderad trupp af lätta dragonerna3 bidade på
slottsbacken. Men utanför rikssalen befunno sig endast de
vanliga skildtvakterna, och ingen häktades den dagen. De
ryktbara arresteringarna skedde 3:ne dagar senare, nämligen den
20 februari. Origtigt sammanbinder således Arndt dessa tvänne.
Origtigt uppgifver han äfven deras namn, som den 20
februari arresterades. De voro:
H. exc. grefve Axel Fersen.
Generalen grefve Fredrik Horn.
Friherre Carl De Geer (till Löfsta).
Friherre Gustaf Macklean.
Ofverste Rutger Macklean.
Ofverste von Gertten.
Major Billberg.
Friherre Stjerneld.
Directeuren Frietzcky. ! Drottningholm.
Ofverste Almfelt.
1 Se tyska originalet.
2 Baron Adlerbeth (stadsråd 1809) var den ende, som på rikssalen
svarade. (Detta skedde ej d. 17 utan d. 21 febr. Utg. anm.). I
vördnads-fulla och rörande men dock ganska värdiga ordalag anropade han
rättvisan och konungens eget. ädla sinne, besvärjande konungen att
afstå. Ståndet, än ytterligare upprördt, hade ofelbart stannat på
sin lagliga plats bland stånden och låtit på det yttersta bero, om
h. exc. gr. Fersen och baron C. De Geer ej lemnat sina bänkar med
orden: »kommen mina herrar». Ingen som rätt kände Gustaf den
III:dje kunde betvifla, att han för fallet af ståndets vägran att
afträda ju hvälft ett beslut. Men hvilket? Det har aldrig blifvit
gis-sadt. Troligen gälde det matrikeln.
3 Nu lifgardet till häst.
På Fredrikshof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
