Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanka och stadigare bemödande kunde hjelpas. Din förförare,
din blottställare är min rätta man, pä hvilken jag syftar.
Jag låter hans fel få alla de mildrande och ursäktande namn,
som någon vill upptänka, han har dock ostridigt först
dragit dig in i smutsen och sedan ledt dig fram i dagen: det
må vara så öfveriladt det kan, sä är det en öfverilning från
så oren källa, att han är dig numera såsom vän hvarken
nyttig eller värdig. Här är absolut intet annat att välja
än antingen att afbryta med honom till och med det minsta
tecken af bekantskap eller ock att passera för förlorad. Så
dömmer allt förnuftigt folk härom, och sådan är min egen
föresats. Hade han ej en enda ursäkt i sin egen ungdom,
så skulle jag ej hvila, innan jag i känbaraste måtto läte
honom erfara, huru högt han förolämpat mig i min vän.
Hämnas derför ej med annat än sky och förakt; men så
mycket måste han nödvändigt veta, vi ingendera känna
honom mera. Kexel kan omöjligen mer blifva tredje mannen
i vår vänskap.
»Min sötaste grefve! det är otroligt hvad folkets tanke
om din dygdiga karakter, din modesti, din douceur, din
luttrade ärbarhet skaffat dig vänner och högaktare; de vända
allesammans ännu sin indignation på Kexel och sitt medlidande
på dig, men de frukta allt, om du mer faller i elaka händer.
»Saken är den, att Kexel reciterade detta chartéque just
för sådana, som ej sjelfva äro de läckraste på hederns sida,
som ej fråga så noga efter att dölja sina spår: dessa gapa
nu allesammans högt upp att svälja en god kamrat, och om
du icke med en förbättrad fermeté betager dem all
conte-nance, så får du se dig belägrad af dem, som äro färdiga
att leda dig in i alla sina debaucher. — –-—
»Kom snart hit min enda hugnad, min hela heder att
stilla den storm, som svallar hos din trognaste
Bergklint».
Ofvanstående bref till Oxenstjerna samt det bref, som
Oxenstjerna skref till Bergklint, då den senare ämnade
ut-gifva unge Tilas’s efterlemnade arbeten (Biografiskt Lex.
band 10 sid. 274, 275) kasta öfver denna vitterhets krets
ett ljus så mycket mer värdt uppmärksamhet, som
upplysningarna meddelats af personer, hvilkas trovärdighet och
omdöme äro höjda öfver allt tvifvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
