Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppå svenskmanna friliets och scikerliets sista ruiner.
Du förbigående, eho du äst!
Beundra uppresandet af detta till evigheten
ämnade paskill
svenska folket i allmänhet
och
Stockholms borgerskap i synnerhet?
Vredgas icke öfver dårarna
Utan beklaga dem o. s. v.
Den opartiske granskaren såg och ser, att Stockholms
borgerskap leddes till någon del af gammalt hat till adliga
privilegier men i hufvudsaken af berömvärd kärlek till
fäderneslandet och af grundad ovilja öfver armébefälets
uppförande. Men dessa känslor blefvo af konungen och
Liljen-sparre uppjagade till en orättvisa och till en öfverdrift, som
lånade sig till understödjande af dåtidens envåldsplaner och
derför alstrade hos motsidan en lika orättvis förbittring.1
1 För att fatta den ömsesidiga hätskhet, som i några bland dessa
skrifter uttalas, måste man påminna sig föregående tilldragelser. Man
tanke sig krigsbefälets i Finland öfverraskning, bestörtning och vrede
vid underrättelsen om det olagliga och bedrägliga sätt, hvarpå
konungen låtit börja kriget, samt om de otillräckliga och bristfälliga
anstalterna för dess förande. Dessa känslor ökades alltmer, ju klarare
man insåg fäderneslandets fara. genom villervallan vid
krigsförberedelserna, genom flottans instängning af den ryska samt genom
härens planlösa anförande och blottstälda belägenhet, det senare
en följd såväl af penningebristen som af det hemlighetsfulla sätt,
hvarpå krigsrustningarna måste bedrifvas, för att konungen skulle
i någon mån kunna gifva sig sken af att vara ej anfallande utan
anfallen. (Be sid. 35 noten). Befälet, liksom konungen sjelf, voro bragta
till förtviflan. (Se sid. 37 noten). Följde så arméens, måhända af
konungen sjelf ingifna, (Se sid. 49, 115 noterna), fredsmäkling, hvilken af
linska sjelfständighetspartiet missbrukades till landsförrädiska
stämp-lingar med Byssland, samt befälets olycksdigra och obetänkta
afskeds-tagande och slutligen dess öfverilade och oförsigt.iga uppträdande mot
konungen och dess försök att anställa myteri för att derigenom
framtvinga riksdag och möjligen statshvälfning. När sedermera konungen
genom kringspridda smädeskrifter, i hvilka befälet i allmänhet
anklagades ej blott för feghet och egennytta utan ock för stämplingar
med Ryssland; — när konungen härigenom lyckades inför allmänheten
hvälfva skulden för krigets olyckor från sig och på armébefälet, och
detta, genom trycktvång urståndsatt att försvara sig, blef föremål för
sina landsmäns förakt, hån och hat: — då föddes hos alla dem, som
insågo rätta förhållandet, och som derjemte egde känsla för sanning
öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
