Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min sinnesskakning dervid förmå inga ord att uttrycka.
Jag drog värjan, och tillbakadref de tätt inpå oss sig
hopande svarta dominos.
Konungen sade: »arrétez le mais ne lui faites pas de
mal.» (Helt visst mindes han Henrik den III:s mördare,
Jaques Clement, som genast nedgjordes, hvarvid anstiftarna
förblefvo okända.)
En drabant, som såg min åtgärd, drog äfven sin värja
och röjde bakom konungen, så som jag gjort framför; sä nu
var rum ikring oss, så långt våra värjspetsar räckte.
Kapten Pollet vid psilanderhjelmska regementet —
ovanligt lång och högljudd — ropade till vaktmästarne: »stäng
dörrarne!» och de lydde.
Konungen sade nu »je me sens faible; — conduisez moi
dans mes appartements!» — Essen förde honom. — Min
kamrat, kapten grefve Taube, nyssnämnde drabant och jag
omgåfvo honom. — Förnyadt mordförsök var sannolikt men
uteblef.
Sedan konungen blifvit lagd på divanen i det lilla
kabinettet åt strömmen till, befalde han mig nedgå i salongen
för att se, huru der tillgick, och att på tillfrågan säga
honom vara lindrigt sårad. — När jag nedkom, fortfor ännu
dansmusiken, ty orkestern och många andra hade ingenting
varsnat.
Jag träffade min kamrat, löjtnant grefve Karl
Gylden-stolpe, och uppdrog honom att till operahuset buda vår
of-vannämnda kommendering af 50 man, som låg inqvarterad
omkring Rännarebanan, der den hade stallen.
Ribbing, som gående med baron Kurck mötte mig,
frågade om konungens tillstånd. Jag svarade enligt föreskrift;
och han utropade: — »Gud vare tack! måtte mördaren bli
känd och gripen!»1
Sedan jag rapporterat till konungen, kom hans
hof-chirurg Hallman, mycket upprörd och andtruten. Konungen
sade leende: »se hur min tjocka Hallman pustar», lät honom
se såret och vredgades vid hans obestämda yttranden. —
»Begrip!» sade han, »att en konung bör veta sin fara och att
1 Ribbing dog i Paris. — Han var på de senare åren marterad
af samvetsqval, som hvarje natt förorsakade honom rysliga drömmar
och inbillade syner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
