Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock slutligen måste vara äfven folkens liksom individernes
högsta måk Om hon, sjelfständig och trygg genom sitt läge
liknande en stor naturlig fästning med Bottenhafvet till en
försonande skyddande gräns mot Östern, rätt förstår sin
kallelse, först utrotar förderfvet i sitt inre och sedan
utvecklar sina rika andliga krafter, kan hon ännu blifva
akt-ningsbjudande och stor, inom andens verld komma att göra
ärorika eröfringar, och, om förstörande stormar skulle öfvergå
menskligheten, blifva för dennas högsta sträfvanden en
fristad, hvarifrån ännu fridens dufva kunde med sin oliveqvist
utflyga öfver den härjade jorden.
’ Men nu bör jag ändteligen sluta denna långa epistel,
ehuru det ännu vore att tillägga ganska mycket. Ursägta,
Hedersbroder! att jag nu säkerligen uttröttat Dig med mitt
rammel; men jag ville nu en gång allvarligen, uti det vigtiga
ämnet, expectorera mig inför en äkta, redbar, sansad svensk.
Jag hoppas, att du icke tviflar pä sanningen, af det jag nu
anfört; men skulle så vara, uppfordrar jag Dig att höra
äfven andra finnar, t. ex. Professor E. J. Bonsdorff, hvilken
har i Sverige många vänner och af dessa är, som jag tror,
högt aktad för sin rättframhet och sanningskärlek, — han
skall säkert intyga rigtigheten af mina ord. Jag är också
icke emot utan tvertom önskar, att Du må för dina bekanta
visa detta bref, dock ej åt några publicister, emedan jag
misstror dem, enär de sällan kunna hålla sig ifrån att vränga
och misstyda de klaraste ord; men uttryckligen anhåller jag
— af flere orsaker — att Du ville meddela denna epistel
åt tre hedersman, hvilkas vänskap jag smickrar mig med att
vara behedrad af: och de der äfven torde känna mig såsom
en, hvilken icke löper med munväder, och dessa äro:
gene-ral-direktören Ekströmer, biskop Fahlcranz, (om han nu
är i Stockholm) och min gamle lärare Hvasser (när han
träffas), ehuru han redan förut känner mina åsigter i det
nu afhandlade ämnet.
Äfven här påkläder sig naturen nu med fröjd sin
herrliga sommarskrud; men just under det lifvets föryngrande
krafter fullborda sitt heliga värf, sträfvar den vrånga menniskan i
dödens och förstöringens tjenst. Jag ryser vid tanken på
de förfärliga blodströmmar, som troligen just nu utgjutas
vid Donau och i de grekiska länderna, och hvilka måhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
