Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enhvar förbunden genom tacksamhet och genom kärlek till
sanning och fosterland, svenska akademien dessutom genom
de föreskrifter, dess höge stiftare gifvit. Det är af dessa
anledningar, jag anhåller att fä inför akademien framlägga
protester mot några beskyllningar, med hvilka man sökt
svärta minnet af två vårt samfunds högt aktade medlemmar.
I Samlade Tajior och Berättelser af August Blanche
tr. 1845 sid. 486 förekommer under namn af Magister
Wret-bergs död en berättelse, som i en för denne man och för
konrektor Jakob Ekelund fördelaktig dager beskrifver ett
våldsamt uppträde, som en söndagsafton 1821 föreföll
mellan dessa båda herrar å ena och en officer å andra sidan,
men hvilken berättelse deremot kastar skugga på dåvarande
kyrkoherden i Klara, doktor K. P. Hagberg. Undertecknad
var då för tiden anstäld vid Stockholms läroverk och
personligen bekant med konrektor Ekelund och hörde således
detta uppträde flere gånger omtalas. Enskildheterna dervid
kan jag numera icke minnas, men så mycket mer omdömet
öfver det hela; näml. att i de kretsar bland jemnårige
prest-män och lärare, med hvilka jag umgicks, kastades skulden
ej blott på officern utan ock pä de bada prestmännen och ej
minst på Ekelund, hvilken sades hafva varit, livad han ej
sällan var, något beskänkt. Jag minnes ock Wretbergs
sjelf-mord, men hörde aldrig någon tadla doktor Hagbergs
uppförande hvarken mot honom eller mot Ekelund, hvilken
senare dock stundom med sina oordentliga lefnadsvanor satte
Hagbergs tålamod på prof. Detta mitt, den samtida
em-betsbroderns utlåtande i ämnet, torde böra till blifvande
litteratur-historikerns behjertande framläggas bredvid den
berättelse, som den mycket yngre Blanche afgifvit. Anmärkas
bör dessutom, att inom en viss klass af litteratörer är och
har det nu i flere år varit vanligt, att vid brytningar mellan
mindre ordentliga, t. o. m. förrumlade personer å ena sidan
och ordentliga, förståndiga och pligttrogna män och i
synnerhet förmän å den andra så mycket möjligt ursägta de
förra och kasta skulden och skuggorna på de senare. En
hvar, som minnes doktor K. P. Hagberg och den i mycket
oefterrättlige Jakob Ekelund, kan ej annat än med ovilja se
det sätt, hvarpå Blanche tecknat båda dessa personligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
