Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Runevall med sin dotter bodde under sommaren på
Sabatsberg i några rum på nedre botten. En hennes son
kom dit på hesök, hvarvid han oeh systern satte sig pa
en soffa bredvid hvarandra, hon med armen kring broderns
hals men med ryggen vänd mot ett bakom soffan varande
fönster. J. O. Wallin, som icke personligen kände den unge
Runevall, ej heller viste om hans närvaro, kom just då gående
förbi fönstret och såg och igenkände sin fästmö i ofvan be-
“ C
skrifna förtroliga ställning med en ung, okänd herre.
Svartsjukan och misstankarna uppblossade dervid ånyo och häftigare
än förut. Efter några slag i trädgården för att lugna sig,
gick han in i fruntimrens rum, från hvilka den unge Runevall
för tillfället aflägsnat sig. Wallin började då mot sin fästmö
framkasta de förra beskyllningarna för behagsjuka m. m. och
nu tillika för de opassande förtroligheter, hon tillät sina
till-bedjare m. m., detta allt likväl i allmänna ordalag och utan att
nämna, hvad som för tillfället förorsakade hans missnöje.
Fästmön, som visste sig oskyldig, och ej anade orsaken till
Wallins harm, kände sig svårt förorättad och svarade skarpt.
Förebråelse följde förebråelse, ömsesidiga och med växande
hetta dock utan att leda till närmare förklaring. Slutet blef,
att Wallin strök förlofningsringen af fingret och kastade den till
henne, och att hon följde hans exempel. Wallin lemnade
rummet, och förlofningen var bruten och förblef bruten; ty
fru Runevall gjorde intet försök att medla försoning, och
fästman och fästmö voro båda alltför stolta att för sådant
ändamål taga första steget; helst en hvar bland dem ansåg
sig djupt förorättad och hafva fullt skäl till det steg, som
blifvit taget.
Wallin kände sig emellertid mycket olycklig samt
betogs af dystert svårmod. Hans dåvarande förtrogne vän
P. A. Wallmark, sedermera kansliråd, sökte visserligen
lugna och trösta honom, bland annat också med den
föreställningen, att en man med Wallins snille och framtid kunde
lätt göra ett mycket fördelaktigare parti. Någon tid voro
dock sådana ord och råd fruktlösa; men slutligen fick
Wallmark införa Wallin i den rike fabrikör Dimanders hus. En
bland dervarande döttrar, utmärkt genom behagligt utseende,
värdig hållning samt mildt och stilla lynne blef också efter
någon tid med Wallin förlofvad. Yid underrättelsen härom
räckte äfven M:lle Runevall handen åt sin andra friare, herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
