Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göran Persson ledde och förledde Erik den fjortonde
till många orättvisor och grymheter, men blef slutligen af
samme konung öfvergifven och utlemnad till sina fienders
blodiga hämnd.
Magnus Gabriel de la Gardie har uppeggat drottning
Kristinas ovilja mot Axel Oxenstjerna och salunda lockat
henne till den köld, för hvilken den store statsmannen någon
tid var föremål. Kort derefter blef samme De la Gardie
sjelf föremål för samma drottnings ovilja, och denna
upp-drifven till orättvis och hatfull förföljelse.
Bengt Oxenstjerna har vid riksdagen 1675 bidragit icke
blott till samme De la Gardies störtande utan ock till de
orättvisor, som mot honom da och sedermera begingos; —
och likaså under och efter 1680 till den statshvälfning, som
tillintetgjorde svenska folkets frihet och införde enväldet. —
Omkring 20 år derefter har han sjelf blifvit af Piper
undanträngd och af den enväldige, då regerande
konunga-ynglin-gen förbisedd, stundom gäckad, och hans trogna och trägna
råd alldeles åsidosatta.
Karl Piper genomdref 1697 Karl den tolftes
myndig-hets-förklaring, hvarigenom den da femtonårige gossen fick
som enväldig konung hela rikets styrelse i sin hand. Piper
lyckades dessutom undanskjuta sina tvä farligaste medtäflare,
Nils Bjelke och Bengt Oxenstjerna, och tycktes sålunda hafva
förhoppning om att få obehindradt leda allmänna ärendena.
Detta blef ock händelsen med de vanliga löpande göromalen.
Men snart utvecklade den tjuguårige konungen en
sjelfrådig-het och viljekraft, som med stöd af hans enväidsmagt i de
vigtigaste fallen orubbligt följde blott sin egen åsigt. Aren
1701 och allt framgent rådde honom Piper ofta och ifrigt
att öfvergifva Polen och i stället mot ryssarna skydda sina
östanhafsländer och der boende undersåter; men förgäfves.
När Karl ändtligen lyckats genomdrifva polska konungens
afsättnirig, då först eller 1707 vände han sig mot Ryssland,
men, som man anade, med sådana afsigter, som bådade stora
besvärligheter och faror. Generalerna Burensköld, Horn,
Nieroth och Stenbock begärde och erhöllo äfven tillstånd
att lemna hären och återvända till fäderneslandet. Piper
hyste och uttalade samma önskan och det ganska ifrigt.
Men han hade gjort sig oumbärlig för Karl, som befalde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
