Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Rationalismens tidehvarf (före 1795)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I religionen blef det en protest mot de
uppenbarelsens läror, som förnuftet ej kunde fatta.
Först nöjde man sig med att neologiskt jemnka
eller oförmärkt skjuta undan de mest oförklarliga;
sedermera förnekades all uppenbarelse och
antogs en blott naturlig religion; slutligen
förkastade man all religion, och proklamerade i stället
materialism, ateism. I böljan yrkades tolerans,
samvetsfrihet åt olika tänkande. Detta öfvergick
först till indifferentism, likgilltighet för alla
religioner, såsom varande endast inbillningsfoster;
och sedermera till intolerans, verkligt hat mot
dem alla, såsom varande blotta väfnader af
bedrägeri. I denna återvändsgränd stannade
tidsandans religiösa fraipåtskridande.
I filosofien, på förnuftets eget fält, ville detta
naturligtvis göra sin domsrätt i allo gällande.
Men det öfversinnliga hade af samma förnuft
blifvit antingen utdömdt eller förklaradt
otillgängligt för menniskotanken. Fördenskull aflystes
all metafysik och högre spekulation. Endast det,
som låg inom sinneverldens och erfarenhetens
gränsor, antogs kunna blifva’ föremål för vetande
och för vetenskap, och man stannade vid
empi-rism och materialism. Och, fortfor man, når vi
hålla oss till förbemälte ämnen och hålla oss ifrån
dem, som icke finnas till, eller som åtminstone
aldrig kunna begripas; då behöfva vi ej heller
fordna filosofers hårklyfverier, spetsfundigheter
och konstiga terminologier. Satserna och tanke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
