Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Rationalismens tidehvarf (före 1795) - 2. Resignation, reaktion, reformation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det oaktadt blefvo rationalismens läror och
den begynnande franska revolutionen också här
af otaliga hjertan hälsade med högljudd förtjusning.
Också här drömde man om en ny
menniskoslägtets guldålder. Också här längtade man att få
inneslutas i folkens broderskap, och att komma
i åtnjutande af den frihet, jemnlikhet och lycka,
som förnuftets välde skulle införa. Det fordrades
Gustaf den tredjes snille och fintlighet för att
kunna hindra sådana tänkesätt från att utbryta
och göra sig gällande äfven i den högre
litteraturen. Tydliga spår i dylik rigtning finner man
dock, isynnerhet på det religiösa fältet, der
konungen icke lade stora hinder i vägen. Men så
mycket envisare och häftigare blef motståndet
under Qustaf den fjerde, hvilken, enväldig,
ljusskygg och vidskeplig, förbjöd uttalandet af hvarje
friare tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
