Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Resignationens tidehvarf (1875-1810)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gråt jord din Gudason! af mager och despoter
Den blinde förs i band, att kanna menska bli.
Släpp honom lös, och han är åter
Det vilddjur, som håri var, från ok och bindel fri.
Du, som till seklets qväll, ataf dess hopp betagen.
Har dröjt att se på nytt stå upp ett klassiskt Rom.
Dö, som cjiin Cicero bedragen!
Dö innan Robespierre — fullbordar verldens dom.
Med fordna hjeltars namn uppväcks ur deras grafvar,
I en torderfvad verld, ej deras ande mer.
Blott våldets eller lustans slafvar
På ett förbannadt klot mitt trötta öga ser.
Ännu ett sekel föds och löften ger, som ljuga.
Jag tror ej drömmen mer om verldens lugn och ljus,
Att bättre sina offer suga,
Vampyren söfver dem med sina vingars sus.
O, ödets grymma lek! lik den utaf naturen,
Då vandrarn, bränd af törst, en flod i öknen ser,
Men, sprungen dit i kapp med djuren,
En luftbild finner blott och faller andlös ner.
Vi minnas Tegnérs ryktbara epilog vid
ma-gisterpromotionen 1820. Ett motstycke dertili
skref Franzén vid ett dylikt tillfälle i Åbo 1798.
Der läses följande: *)
Rysligt skönt förbi oss redan skrider
Detta sekel, likt ett skepp i brand,
Som på flodens nattbetäckta strand
Glans och fasa från sin bana sprider»
*) Skaldestycken af Franzén 161.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
