Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Resignationens tidehvarf (1875-1810)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du i sanning var vis, då- da Tålamodet *) berömde.
Ty det behöfves, om man läsa skall din poési.
Sådana ord, sådana metriskt
tålamodspröf-vande verser skref man mot en skald, hvars
dikter, och bland dessa ej mindst den öm
Tålamodet, lästes i kanske tusentals afskrifiter. En
21-årig fosforist s^de ytterligare, att Tålamodet hade
den förtjensten att kunna sjungas på melodien
af: Lilla Clara, förebrå ej mig; och att det i följe
deraf och af sina antitetisha amaranter stod att
läsa i mången öm landtmamsells visbok’##)
Der-på kan svaras, att ingen enda bland fosforismens
dikter har på sin tid varit så allmänt känd och
älskad, som Valerii nämnde skaldestycke var
på sin.
En anmärkning, en sanning bör dock uttalas.
Epikurismen lekte någon gång alltför mycket
kamrat med lättsinnet, med råheten.
Naturligtvis skulle detta stöta en så ren natur, som
At-terboms; stöta hela fosforismen, hvilken
©tvifvelaktigt sträfvade, eller ville anses sträfva till
sedlig skönhet. Denna sida af Valerii diktkonst
blef också af nya skolan angripen, och med rätta.
Men besynnerligt nog lofprisade man på samma
gång Bellman, som otvifvelaktigt och i hög grad
led af samma fel. Hvarföre denna skilnad? —
*) Ett didaktiskt poem af Yaleriu», pa sin tid allmänt
list och benndradt.
**) Fosforos 1812, 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
