Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Frågan om smaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem hade väi till viss grad snille, men de
uppträdde så tidigt och så utan föregående bildning
och öfning, att hos ingen hunnit utveckla sig den
känsla för det passande, behagliga, sanna, enkla,
som kallas smak, och som åt ett snilleverk gifver
dess yttre fulländning. Också var ingen bland
dem född med nog stort snille, för att kunna
genast framstå fulländad, äfven till formen. Fel
mot språk, meter och naturlig tankegång insmögo
sig ofta; likaså tvungna rim, oegentliga, trugade
uttryck, stundom plattheter, stundom
öfverspän-ningar. *) Atterbom, skolans kärna, öfverträffade
väl sina medbröder i poetisk sinnesstämning, men
kanske än mer i fel, och deribland mest de
ifrågavarande. Redan nu uppenbarade sig hos
honom de underbart dubbla anlagen att kunna
skrifva ena gången skönt, andra gången tvärtom.
Prof på det dunkel och den oreda, som då för
tiden ofta besvärade hans prosa, äro nyss
anförda. Stundom lyckades han dock redan då
att i obunden form skrifva några ganska väl
utförda stycken. Samma ojemnhet röjde sig, och,
till än högre grad, i hans poési. Under skolans
första år var det, som han i Fosforos införde de
i allmänhet vackra skaldestyckena Erotikon,
Bergvandraren, Eolsharpan, Skaldarmal m. fl.;
och i poetiska kalendrarna Hyacinten, Liljan,
Narcissen, Sjöqvinnan, Phcenix, och framför allt
*) Se många skaldestycken i Fosforos samt i
Hammarskölds arbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
