Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Tvisten om det fosforistiska dunklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Lycksalighetens ö#) lästes:
Bedragne, just det dunkla genomvärmes
Af ljusets evigt skapande allverksamhet.
Och på ett annat ställe sade han: Mystiskt
år således till sin natur allt det i lifvet reella,
omedelbara, sjelfberoende, sanna, sköna–-r-
och han påstod, att en ganska djv/p sanning låg
till grund för den vågsatsen, »att i poesi, liksom i
>1filosofi och religion just det obegripliga år det
»enda, som kan reelt begripas.» Kort derefter
yttrade han, att obegripligheten låg ej i
författarens styl, utan i läsarens bristande förmåga **)
o. s. v. Var detta försvar natur eller rätthafveri?
Troligen båda. Dock har Atterbom under sin
sednare utvecklingstid med framgång bemödat sig
om större klarhet. Hans förra teori om dunklets
nödvändighet har af ingen blifvit kraftigare
veder-laggd än just af honom sjelf. Svedenborgs
andelära är visserligen svår att förklara. Atterbom
har dock af henne lemnat en framställning, ***)
som är ett mästerstycke i skönhet och värma,
och äger mycken reda och klarhet. Det så kallade
oumbärliga dunklet saknas. Uppsatsen, skrifven
på prosa, är måhända det mest lyckade af
Atter-boms större poénier.
*) 2 uppl. 152.
**) Sv. Litt. Tidn. 1820, ss. 783, 786, 787.
***) I Siare och Skalder. Bildens öfverensstämmelse
med den verklige Svedenborg är dock en sak, som vi ej
kunna bedöma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
