Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Tvisten om sångens förvandtskap med sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men de hade en gång för alla fått allmänna
tänkesättet emot sig. Äfven Järta angrep 1823
deras irrande i aningens och trånadens tomma
rymder;[1] likaså Vitalis på flere ställen; och
Tegnérs sats ingick snart som trosartickel i hela
den tidens åsigt af poësien.
Ett annat litet uppträde, ehuru i annan
väg, må här med några ord omförmälas. Tyska
ny-romantikerna hade öfversatt en mängd spanska
dikter och skådespel och öfverhopat dem med
loford. Äfven detta sednare exempel blef gång
på gång följdt af fosforisterna, ehuru något hvar
kunde förstå, att nämnde ynglingar föga hunnit
studera ifrågavarande vitterhet. Då utgaf Tegnér
sitt bekanta skaldestycke öfver språken. Deri
lästes angående spanskan följande rader:[2]
Skön skall du vara och stolt Jag känner dig icke, men mången
Hvilken ej känner dig mer, prisar dig högt i vår Nord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
