Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fosforismens religiösa åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan förut#) har läsaren sett flere prof af
den andra; nämligen af den, som gör
kristendomens mysterier oqh dogmer, till och med dess
Gud, till blotta symboler eller personifikationer
af filosofiska föreställningar. Se här några nya
exempel af samma slag! Om Gud sade
Atter-bom: Gud år mdast tänkbar, som den allmänna
Ufsprincipen i det ideala och reala Universum,
således såsom en fullkomlig enhet af ljus och
materia, **) af form och väsende, af tid och rum,
af möjlighet och verklighet; och en inre harmonisk
grund, som Spinoza och flere kallat Guds
kärlek till sig sjelf, från evighet förenar hans
tvänne naturer i en enda oändliggudaförmåga***)
På ett annat ställe säger Atterbom: Disa eller
Frigga, Månan; symbolen af gudomens qvinliga
princip, materien. Svarar mot Egyptiernas Jsis,
den efesiska Diana och Kristianemas (?) Maria;
— och Tor, Solen: symbolen af gudomens
manliga princip, ljuset, förståndet, f) Några bland
*) Se 3. 18—28.
**) Här menas, sade Atterbom, med detta ord blott
det objektiva i Guds natur.
***) Fosforos 1811, s. 56.
f) S. st. s. 9.
Dessa ny-romantikens teosofiska fraser tyckas nu för
tiden spöka i Nord-Amerika. Enligt Väktaren (Bihang
till 5 1855) skrifver Emerson: en gång var menniskan
genomträngd och uppgången i ande. Hon uppfyllde
naturen med sina svällande lif sfloder. Ut från henne
sprungo sol och måne; från mannen solen, från
qvin-nan månen o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
