Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Johan Olof Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i dm kända hamnen af en rnaklig sedelära, som
dock ej behöfde följa utom, kyrkodörrama....
Ville man någon gång vid stora tillfällen höja
sig på stora ord öfver det alldagliga, så lät man
det allsvåldiga ödet styra sakernas lopp, ell§r
ibland, för omvexlings skull, det högsta
väsendet, hvilket man dock sorgfälligt vaktade för
alla attributer, som kunnat väcka en åtanka på
den i ordet uppenbarade himmelske fadren. I
öfrigt skyndade man, så fort ske kunde, från
sådana fraser, för, att ej löpa fara att misstänkas
för någon hemlig kristendom.... Då man
härigenom kom efter hand så långt i detta slags ljus,
att fromhet blef detsamma som fåkunnighet,
och andakt blott en paroxysm af periodisk
sinnessjukdom, så gjordes ock snart den nyttiga
upptäckten, att man kunde ega seder och ändock
vara sedelös; kunde inviga och undervisa andra
till kristendom, och sjelf blygas vid Kristi
evangelium; kunde vara medborgare, ämbetsman, hvad
man ville, och på samma gång uppenbart
förakta grundvillkoren, sjelfva de af yttre lag
föreskrifna villkoren för sedlighet och
samhällsordning. Att de personer, som valt det ansvariga
kall, att vara det gudomliga ordets tolkar bland
de dödliga, skulle, såsom sådana, för en sådan
tid, blifva af ringa värde, blifva onyttiga
lärmästare, på m jord, der man växt ifrån lexoma,
och onödiga vägvisare till en himmel, dit man
ej ämnade sig, det följde af sig sjelf t. Då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
