Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fosforismens förhållande till den praktiska kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en tid. Samma Europa, som 1790 svärmade
för frihet och broderskap, svärmade femton år
sednare för den man, som ville tillintetgöra all
frihet hos både sitt och andra folk, och som
tvang dessa sednare att till beherrskande satraper
hylla hans bröder och anhöriga; — svärmade
just för det snille, den kraft, de segrar, som
lade under oket den ena delen af Europa efiter
den andra. Man stirrade på de lysande
fram-’ gångarne, men blundade för listen, våldet,
orättvisan, träldomen; derhän hade reaktionära åsigter
missledt tänkesättet. Månne ej också i detta
hänseende rationalismen var mer kristlig än
reaktionen?
Härmed sammanhänger i någon mån en
femte jemnförelsepunkt.
Rationalismen gjorde krigarefursten ansvarig
för de olyckliga följderna af hans ärelystnad, det
spillda blodet, den förfärliga nöden, de lössläppta
lasterna, den hämmade civilisationen.
O min kung, om du en gång skall svara
För de fallnes blod!.....
sjöng Franzén, och i den tidens skrifter träffas
otaliga uttryck af samma tänkesätt. Men när
man i enlighet dermed, likasom i våra dagar
Elihu Burrit gör, påpekade de orättvisor och
våldsamheter, som under dylika krig mot
mensk-ligheten begingos, de oceaner af eländen och
brott, som öfver menskligheten utgjötos, då
svarade ny-romantiken, liksom än i dag dess efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
