Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. FOSFORISMENS UPPLÖSNING OCH FALL - 2. Atterboms anseende sjunker åren 1815–1820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med många större snillen, en Chat.eaubriand,
Oehlenschläger, Lamartine m. fl.
Ämnet är oangenämt att vidröra; häldst
det gäller en man, i mycket så förtjenstfull och
älskvärd som Atterbom. Men saken framträdde
så ofta och så bjert, samt väckte på sin tid så
mycken uppmärksamhet, att den blef af stort
inflytande på den litterära stridens utgång. Den
får derföre icke helt och hållet förbigås.
Redan tidigt, vid Atterboms första
uppträdande, ådagalade han ett starkt begär att tala
om sig sjelf och oni sina verk, både dem, han
utgifvit, och ämnade utgifva, samt om den
framgång, han trodde sig hafva rönt, eller komma
att röna. Det var en barnslighet, en fåfänga,
i vanliga förhållanden mer att le åt än att
harmas öfver. *) Men icke så hos en författare, som
inför allmänheten med hårda ord fördömde många
högt förtjenta yrkesbröder. Denna svaghet har
mycket skadat både honom och hans sak. Redan
i första häftet af Fosforos skref han om sig sjelf
och om sin poesi följande:
»Na jag göt i lutan denna tjusning
»Den en Gud mig gaf vid lifvets ljusning
»Rikt betalande mitt ödes brott **)
. Och på nästa sida omtalade han, huru
skönhetens svanhand vände bladen i hans skrifter,
*) Jfr Thomanders inträdestal efter Atterbom. Sv.
akad. handl. 9. 29. s. 222, 223.
**) Fosforos 1810, s. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
