Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. FOSFORISMENS UPPLÖSNING OCH FALL - 4. Fosforismens sjelfberöm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit oangenämt, men nödvändigt; så framt ej
många alldeles origtiga åsigter, många mot äldre
litteratörer orättvisa beskyllningar skulle i vår
vitterhets-historia insmyga sig och vinna häfd;
hvartill de verkligen varit på god väg.
Visserligen har Atterbom i sitt inträdestal i Svenska
Akademien med hedrande upprigtighet erkänt,
att den begynnande fosforismen gjorde sig
skyldig till både misstag och orättvisor.[1] Sannt är
ock, att sjelfVa Litteratur-tidningen mot slutet
af sin bana flere gånger yttrade samma åsigter.[2]
Men allt detta skedde blott i allmänna, lösa
ordalag, och med ogillande blott af enskilda
orättvisor eller öfverdrifter, icke af sjelfva den
reaktionära grundsatsen. Verkningarna af dessa
erkännanden blefvo också förminskade, nästan
tillintetgjorda deraf, att flerestädes och i långt
sed-nare skrifter, serdeles i Biografiskt Lexikon, hafva
fosforismens talmän ånyo upptagit och sökt hos
allmänheten inprägla så väl de gamla orättvisa
beskyllningarna mot litteratörerna före 1810, såsom
ock tron på de litterär-revolutionära storverk,
partiet påstod sig hafva uträttat. Den granskning
närvarande kapitel innehållit, torde således hafva
varit af sanningen, af rättvisan, ja af
nödvändigheten påkallad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
