Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. visade redan från nngdomen samma fallenhet
att mera tiga och handla, ån tala, hvarom vi nämnt,
nnder vidrörande af hans sätt att vara, i sitt eget has,
atom när något bekymmer, som andra ledo eller
delade, manade honom att yttra sig, då han på en gång
knnde blifva ganska vältaligt mångordig.
Hans vän deremot, som med mycken lätthet och
last förde ordet vid alla möjliga tillfällen, hade ock
ofta fått höra, att detta var ett säkert tecken till hans
kallelse att blifva talare-predikant, och med denna
förmåga att yttra tankar och känslor, framlockade han
äfven standom andras.
De båda vännerne hade, ander den sistförflatna
tiden varit längre åtskiljda än någonsin fornt, och
hade derföre nu desto mera att meddela hvarandra. De
hade studerat vid olika universitet. T. hade, genom
slägtförbindelser, blifvit föranledd att stadna i Lund,
och prestsonens far hade lofvat en vän, som blifvit
Professor i Upsala, att skicka den son han önskade
till efterträdare dit, der denne ville vara hans andre
far och arbeta på hans bildning till en skicklig och
trogen Jesu Christi tjenare. Detta hade den
hedersmannen redligen hållit och det förtroende till denne
lärare, som ynglingen i hemmet insupit, erhöll genom
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
