Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör, vid hennes första nattvardsgång rätteligen
rotfä-stas, blefvo snart de djupare inre behofven tystade af
verldens yttre kraf, och som gift hade hon uti sin
make funnit ett föremål för kårlek och beundran,
hvilket blef henne en afgud, hvars tillfredsställelse
var henne ett oemotståndligt behof oeh uti hvars
exempel hon såg en lefvande lag för det goda och
råtta.
Dock erfor hon ofta, äfven under den liffigaste
känsla af sin ovanliga lycka, en viss inre tomhet,
förenad med en dragning Ull något annat, något varaktigt
och fullkomligt, som intet tidens vindkast kunde fälla
som kunde gifva henne ljus och kraft att utan
fruktan motse de möjliga förändringar, hvilka kunde
drabba henne, såsom andra menniskor, och döden —
denna hemlighetsfulla, oundvikliga makt, som, förr
eller senare skulle komma att förbyta de lägen
hvar-uti hon, med föremål, som voro henne så kåra, så
omistliga, nu rördes och gladde sig.
Sådana tankar hade dock, under de första tio,
elfva åren af hennes äktenskap, blott helt otydliga
och nästan formlösa, men likväl med en viss
väckande kraft svåfvat hennes sjal förbi. De trådde benno
sedan allt närmare på lifvet under en långsam sjuk-
3*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
