Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Prostens målning af Hildas lycka framkallat. Hon*
hade äfven derunder lyftat sin blick mot den tysta
fadrens bleknade ansigte och känt hans darrande:
hand omfatta sin. En tanka på, att hon borde er-*
såtta hvad de kåra föråldrarna uti Hilda hade
förlorat, genomfor hennes själ som en röst från ofvan»
Hon kånde, att, om nu systern var salig och fri från
allt hvad verlden, äfven för den lyckligaste, kan
haf-va tungt, samt hunnen till målet för äfven den
längsta lefnad i tiden, så borde hen icke hafva h jer ta att
derifrån, om det vore möjligt, återkalla henne. Och.
innebar icke <len häftiga sorgen en sådan lust, eller
ett knot öfver hvad som håndt!
Hon bad nu Prosten tala rätt mycket om Hildas
-sällhet, hvaruti han ock var temmeligen outtröttlig —
och snart band Amalia med egen hand den
myrten-krona som skulle pryda systerns qvarlemnade,
marmorlika tidsgestalt.
Detta var dock en ansträngning som hårdt
skakade den unga flickans svaga helsa, och hon
kämpade derföre med möda mot en utbrytande sjukdom,
till begrafningsdagen; men denne lade henne
sluteli-gen ned. Så stark hon trott sig kunna vara genom
öfvertygelsen om Hildas vinst vid hennes förlast, och
så ljuft hon fann det, att kunna tänka sig denna v&q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
