Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiafva vetat detta förr, för att liafva kunnat annorlun*
da behandla henne, trodde hon dock, hvad Prosten
åfven förmodade, att ett anlag för de fel Amalia
visat, ändå förefunnits och af den nämnda anledningen
fått luft, samt att allt nu skulle våndas till godo.
Detta inträffade åfven. Ju mera Amalia insåg ha*
ru felagtigt hennes uppförande mot modren varit, ju
mera kände hon ock behof, att genom desto
innerligare kärlek, ödmjukhet och lydnad godtgöra det
förflutna; och när modren såg hennes bemödanden här-*
uti, gick hon henne med kärlek och öfverseende till
mötes, hvarigenom dessa nya, eller nu insedda
plig-ter blefvo ganska lätta. Det skygga, misstänksamma
och oförnöjda i flickans väsende förvandlades till en fri
Öppenhjertighet och sjelfva hennes medfödda tafatthet,
som fordrade en fortfarande hjelp af modrens
tillrättavisande påminnelser, öfvervanns lättare i den måa
hon, i stället alt med lyst harm och falsk blygsel
söka dölja den, öppet erkände detta behof, samt med
den sanna ödmjukhetens friska mod, ån beklagade sig
sjelf, än skämtade deröfver. Ju mera hon sålunda
befriades från denna slags egenkårleks sjelfinarter, ju
lättare blef det henne att segra öfver både naturens
och vanans fel; och når det stundom hände, att
något af dessa uti obevakade ögonblick på nytt fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
