Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hy jag det icke ännu, skall dock hela mitt lifs
bemödande blifva, att kunna vara dig värdig. —
Fisst har jag förr älskat någon gång; men jag
kunde ej då älska annat än hvad för sinnena
ljuft och behagligt var9 och är det väl kärlek, en
kärlek, som har sin rot i ett högre lif? Nej —
men sådant kalla menniskorna kärlek, —-den
försvinner och den andelösa kroppen är omsider qvar,
utan glädje och lif––––––-”
Utur ett annat bref af samma hand och till
samma föremål, har jag erhållit följande:
”Men nog härom. Föga interesserar mig
menniskorna, liksom skulle jag hafva någon glädje
och hugnad af dem, och föga interesse hafva de
för mig. Dock anser jag för min pligt, att
vänligt lefva med dem och framför allt, ej förhäfva
mig, liksom jag vore bättre; ej fördöma, förakta.
]>fej9 jag ville i allt behålla kärleken och låta allt
vara, som det kan; ty det kan ej vara annorlunda
än det är. Illa göra derföre de9 som tro sig vara
upplystare, bättre, än andra och hvilkas pligt och
böjelse det är, att på andra något verka9 då de
stolt draga sig ur vanliga menniskors umgänge;
och9 då de icke kunna undgå det, uppföra sig stolt,
kallt, förbehållsamt och liksom med hela sitt
uppförande uttrycka: ”sen J hvad präktig jag är;
icke kan jag nedlåta mig till eder, umgås med
eder, J dåliga menniskor!n O, du egenkärlekl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
