Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
satte sig ned i förmakssoffan, med Amalias lilla flicka
på sitt knä, smekande denna och förbidande
utgången.
Snart voro de öfverläggande ense, ty här täflade
man vanligen om att försaka; och det enda villkor,
som Amalia gjorde, var, att om hon skalle taga Thilda
från föräldrarna, skalle Anna blifva hemma hos dem
i stället. Detta fägnade både Lagmannens och
Prostens, och Anna syntes äfven härmed nöjd; men
gjorde ock sitt villkor, som var, att få fara in och hjelpa
Amalia, då hon vid jalferiernas böijan åter skulle
med sitt hashåll bryta opp, för att till föräldrarna
återvända.
”Öm det behöfs, goda Anna,” sade Amalia, med
en tacksam blick på sin svägerska. ”Men,” tilläde hon,
”na hjelper da mig väl att packa om, för att få opp
gossarnas redan nerlagda saker, då du så sent
kommit fram med din motion?”
”Det var för dumt, att jag icke kftnde hitta på
-dea förr,” sade Anna.
Den anga baronen hade emellertid snart lemnat
den öfriga ungdomen och slagit sig ned på en stol
vid den soffa hvarati öfverstinnan satt. Han tycktes
icke vilja låta sin plötsliga fråga vid bordet, falla; men
det var med en viss blyghet som han sade: ”Tant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
