Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvem är det, hvem år det?” frågade vi
fruntimmer, och lille Johan började att gråta af
förskräckelse, då han fick se den svarte betjenten och allt
det bråk hvarmed den ankomne infördes. Adolf, som
ville vara raskare, höll sig dock bakom mormors
kjortel. Når T. fått sin gäst i förmaket, vinkade han åt
sin fru, och vi aflågsnade oss; men kunde sedan icke
afhålla oss ifrån att lyssna, och hörde då den
främmande tala afbrutna ord, hvaremellan han snyftade.
”Kan det vara —” sade Thilda, och gjorde en paus,
hvarunder T. kom ut och sade hastigt: det är —*
han ville komma till vårt silfverbröllop, men krossade
sitt ben vid landstigningen och har legat i Göteborg
6 veckor under främmande namn.”
Vi gjorde båda tecken af undran och förvåning,
och Thilda frågade brådskande, om hon skulle låta
sätta på en eld i rummet innanför salen åt honom.
”Ja, ja,” svarade mannen, och tilläde: ”jag skall låta
eder veta när han lugnat sig så pass, att ni få
komma, in.” Derpå gaf han oss åter sin vanliga, vänliga
nick och lemnade oss lika hastigt som han kommit,
der vi stodo med vår förundran och en nästan ökad
nyiikenliet. Men det dröjde icke långe innan han
återkom och vinkade in sin fru, men bad mig sagta,
att jag skulle stanna hos pojkarna och hålla reda på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
