Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ett intet mot verldslig musik, icke att ens* lyssna
på”, yttrade han suckande.
När man talade om att husförhöret hos
Lagmannens skulle blifva i November månad, var han
mycket angelägen att få vara närvarande dervid, och bad
derför att det måtte hållas i salen utanför hans rum,
så att han åtminstone fick sitta i den öppna dörren.
”Men om bondbarnen få se Robin, så
glömma de sina lexor och höra icke på prosten”, sade
Gabriella.
”Han skall få hålla sig bakom dörren — men”,
tilläde han hastigt, ”du skall göra honom bekant med
dem, så att de hvarken äro rädda eller nyfikna vid
hans åsyn”; och från denna stund måste flickan, så
ofta hon gick ut, taga Robin med sig och besöka
någon hydda. Baronen skickade då med honom små
gåfvor att utdela, och lät sedan noga beskrifva för
sig huru hvarje expedition hade aflupit Anna, som
alltid var rådig och kände till många utvägar för hvad
som behöfdes, anskaffade sådant, som hon visste skulle
blifva välkommet, dels från närmaste stad, dels af
dessa minuthandlare, hvilka ofta plötsligen tömma
landtboarnas kassor. Sålunda blef den svarte Robin
snart en välkommen gäst och allmänt bekant i
trakten. Han skickades ock sedan ofta och i hemliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
