Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjukbädden fängslade botgöraren; ty ehuru han lärt
att inskränka egna behof och sjelf lefva af ganska
litet, öppnade han gerna sin hand för att gifva; och
detta var det största nöje han numera kunde erhålla
genom penningen.
Hans faderskärlek för Rudolf hade förledt honom
att före dennes ankomst, temmeligen ovarsamt
sondera Gabriellas hjerta, hvilket hade till följd att detta,
i stället att öppnas, tillslöt sig. Flickan, som ännu
hade sin starkaste känsla fästad vid hem oeh föräldrar,
hisnade vid föreställningen att följa med den sjuke
baronen efter till Amerika, såsom denne förespeglat
henne; hon skyggade för detta förslag tillbaka, och visade
derför den återkommande ynglingen en köld och
för-behållsamhet, som smärtsamt för honom afstack mot
den okonstlade vänlighet han af henne rönt under
julhelgen. Det var dock uti denna hennes köld
något så ojemnt och besynnerligt, att han rissa stunder
icke kunde för sig reda hvad han skulle derom tro;
men på afstånd lyckades det henne dock att dermed
hålla honom.
Onkeln, som såg detta och hörde Rudolfs
funderingar deröfver, var ganska bekymrad, ty han anade,
att han sjelf genom sin oförsigtighet gifvit anledning
dertill. ”Ackl” suckade han, ”jag har så fäst mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
