Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick se denna nyhet. Hastigt lade han bladet ifrån
sig, tillslöt ögonen och en dödens blekhet betåckte
hans ansigte.
Gabriella, som i tysthet delade hans nyfikenhet,
var i rummet och skyndade till hans sida, samt drog
häftigt på en klocksträng, då hon trodde honom
af-svimmad. Detta var han doqk icke, utan öppnade
spart ögonen åter, sägande: ”Herren gaf och Herren
tog.. Välsignadt vare Herrans namn”!
Flera personer hade inkommit och T. frågade hvad
som var å färde.
”Läs”, sade den sjuke och pekade på bladet.
T. blef hastigt bestört, men hemtade sig snart
och sökte trösta den bedröfvade vännen med en
föreställning om, att väl någon kunde blifvit räddad, ehuru
man icke genast visste derom.
”Q, nej”! sade den sjuke, i det hans tårar började
flyta; ”jag viil icke längre bedraga mig, såsom jag
redan gjort. Min sköna dröm var ju intet annat, än
ett tidigt förebud om denna händelse—ett kärlekens
bud, som manade mig , att vara beredd. Fängelset,
åskan, stormen, den hvita bevingade skepnaden med
Rudolfs ansigte — min befrielse, den himmelska öa
— min timliga välgörares möte, vinkande och
pekande på det solstrålapde ansigtet i öster, detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
