Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att som vanligt dela så vål smärtan som glädjen med
sina kåra grannar.
Den allmänna skakning denna post medfört,
lugnades småningom, och Baronens aning, att snart af
Rudolf blifva hemtad nr tidens bojor, syntes icke
ämnad, att så hastigt slå in. Vål hade hans krasslighet
åter ökats; men döden höll sig ännu på något afstånd.
Gabriellas tillstånd syntes honom snart
betänkligare än hans eget, och uppmärksamheten på henne
fortfor att sysselsätta hans tankar. Han hade vål långe
märkt, att Rudolf icke var henne så likgiltig, som
hon vid hans bortresa velat låta påskina; men — om
allt hvad som nu händt, hade han ingen
föreställning gjort sig, och ville ofta anse hela denna
tilldragelse som en förskräckande dröm, utan sanning
och bekräftelse.
Dock erhölls snart en bedröflig visshet om hvad
man önskade betvifla, och intet annat var dervid att
göra, än med nndergifvenhet foga sig uti hvad Herren
tillåtit och att förbida hvad ytterligare från Hans
styrande hand skickas skulle.
Det blef emellertid för den sjuke en melankolisk
tröst, att tala med den bedröfvade flickan och höra
hennes bekännelser, ån af sorg och ån af ånger
öf-ver den förbehållsamhet som låg i hennes natur och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
