Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi veta det, men juden visste det icke. Mörk var
han i hågen, och dyster till sin uppsyn; ett tyst k not,
hvilket han dock ej vågade ge luft för räddhågans
skull, grodde i hans hjertas djup; och visade sin
tillvaro i hårdhet och ofördragsamhet mot andra, hvilka
i hans tanke icke uppfyllde sina pligter med den
noggrannhet och sjelfuppoffring, som han. Ehuru
otillfredsställd i sitt hjerta, ville han dock gifva andra sitt
föredöme, och var skarp i tillrättavisningen; derundér
led han i tysthet, var ofta missnöjd med sig sjelf,
och såg huru hans medmenniskor undveko både
närvaron och beröringen med honom.”
Här öfvergår Judens lidande i ett grubblande
sorgmod, och förf. skildrar hos lionom det vaknande
begäret efter ett ombyte i sin ställning; han vill gå
ut och se, om ej nya trakter och nya förhållanden
kunna bringa honom den sinnesfrid som han saknar,
och hvaraf saknaden blifvit honom så smärtsam. Han
vill se roenniskorna, lifvet och tingen i den frihet,
som år hans eget lif förnekad.
Han tager då sin vandringsstaf, lemnande
fädernestaden, sitt yrke och sina vanor, för att bryta
åtminstone det yttre lifvets fjättrar. Vid resans
anträdande suckar han djupt öfver sin förflutna lefnadstid,
som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
