Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Just Anders, har anklagat dig, för att da har
gett hans ena ko in, så att hon inte kan stå på bena.*
”Det vore sjutton!” sade Lars förfårad.
”Skynda dig bara, Lars!” ropade N. B., ”der
framme åker Landshöfdingen, han kan hjelpa dig —
spring, skynda dig, och skrik: ’vänta, nådig herr
Lands-höfdinge!’ så hör han genast.”
Lars, som var en rask och liflig karl, följde straxt
rådet; von Bris trodde att han ropade nådig
Härads-höjdingen, och höll derför inne hästarna.
”Ödmjukast, nådig Landshöfdingen,” sade Lars, ”den der
herrn säger, att Anders Månsson har stämt mig för
kona, men jag skulle ödmjukast säga att, si, det
är lögn.”
Denna Lars’s beskyllning gällde Anders
Månsson, fastän det ej lät så. Von Bris, som sjelf var
road af upptåg, gjorde sig med möda allvarsam, i det
han sade till Lars: ”min ,vän, var du utan fruktan;
den der herrn far omkring och ställer till gräl, men
han kommer snart på tornet, det kan du trösta
dig med.”
N. B. satt i Holsteinarn och såg ut som visste
han ej af det ringaste; han hade en min af det
djupaste allvar och menlöshet. När Lars gick sin väg
förundrad och missnöjd, nickade N. B. helt förtroligt
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
