Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var högsommar. Augusti hade inträdt med
sin välsignelse, sina skördar. Den långväga
vandraren hö^de, der han framgick genom falt och åkrar,
glada sånger från arbetande menniskor. I hvarje
hjer-ta tyckte han sig låsa fröjd, under det hans eget slog
oroligt och tungt. Han. syntes vara en nr
mensklig-hetens kedja förkastad länk, en varnagel för brottet,
en börda för medmenniskor. Han hade blifvit agad
af samhällets ris och sluten till denna skara af uslin*
gar, som vildsint framrusa på orätta vägar, kasta af
sig lagens band, förstöra sin framtid och mörda sin
lycka, sin välfärd, för en sorglöshet, ett lefnadsskick,
ett oberoende, stridande mot natur och samhällsord-
Efter några dagars flödande regnskurar, blänkte
solen upp klar, herrlig, och insvepte t sina strålar
en dunkel gestalt som med långsamma steg nalkades
prestgården. Denne vandrare var ingen annan, ån
Anton Block, en fullväxt, tjugoettårig yngling, som
från Malmö fästning hemförde en krossad själ i en
utmärglad kropp. Då han nu, höljd i trasor, med
en blandning af skygg mildhet och ett stilla lidande
i det bleka anletet, med mager och knotig hand, med
djupt nedböjd rygg framräckte sin förpassning, fatta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
