Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han förvirrad, ögat dunkelt, lugnet borta, glädjen
för-derfvad och hoppet likt’en fradga på den af stormen
drifna böljan. Man ser der ett lif som bår i sitt
anlete omisskänneliga spår efter tidiga utsvåfningar och
förbrytelser — ett lif, tungt, vildt och fridlöst, med
handen lyftad mot hvar man, drypande af blod,
närmande sig med hvarje steg vanärans, nödens och
brottets svarta afgrundsgap ....
Del är dryc^enskapen, som bortkastar industriens
framsteg, arbetets lön och skördarnas välsignelse i ett
omätligt haf och försätter samhället i sjelfförvållad nöd,
under det de stora behofven skola fyllas af en
all-mosegifvande, aldrig tillräcklig välgörenhet. Det är den,
som, fostrad och närd inom egna gränsor, försvagar
fosterlandets inre kraft, förqväfver dess högre lif och,
såsom en förödande ström, upprycker och bortspolar
dess heligaste stöd, så att Rikets moraliska bestånd,
under en oafbruten fortsättning af de sednare årens
gräsliga företeelser, så i hufvudstaden som i
landsorterna, till blygd för menskligheten och ömkan för alla
hyfsade folkslag, närmar sig en synbar upplösning —
om icke förstärkta, mera eniga krafter än hittills,
sättas deremot.
Antons böjelse för denna last väckte, vid hans
2 Del. 11 ‘
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
