Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sar fyndet. Detta befinnes vara en röd
saffianssedel-bok, innehållande en blå silkeshalsduk och intet mera.
Anton springer derpå genast upp till Pastorn för att
visa livad han hittat; men Jonas skyndar sig ut att
angifva Anton, såsom hade lian tagit sedelboken.
Denna, händelse blef en anledning till stora
bekymmer för Pastorn, som icke visste huru han skulle
anse den. Det var väl icke troligt att Anton skulle
på det sättet betett sig, om han hade stulit
plånboken; men detta ville Jonas påstå, och man hade
intet skäl att misstänka honom. Dock upptäcktes efter
hand, att Jonas alls icke var så ärlig och trogen, som
han hittills förstått alt visa sig; äfven hade man
anledning att misstänka, det han dels föraktade
fästningsfången, dels afundades den godhet hvarmed han
blef omfattad, och derföre gerna skulle sett honom
åter bortskickad. Det blef äfven inom kort bekant,
att Jonas ’på söndagen varit tillsammans med den
främmande karlen som begärt nattqvarter af Anton, alt
denne misstänktes för en nyss begången stöld, och att
han försvunnit ur trakten. Dock förblef man i
okunnighet om huruvida han glömt plånboken eller om
den blifvit ditlagd till ett försåt för Anton. Då denne
antastades for att liafva stulit den, anmärkte han sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
