Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand mot sitt bröst. ”Men så var icke min mening,”
tilläde han. ”Vill da sätta hit mitt schatull. Jag är
nu en fattig man; men behöfver ock föga för egen
del. Hvad jag kostat detta hus och här njutit, kan
Gud allena vedergälla, och det skall Haii göra, med
sin välsignelse.”
”Några småsaker, som jag ämnat min Rudolfs
brud, har jag ännu qvar, emedan — du icke tyckts
vlija hafva dem. Nu är han salig och du är god mot
mig, och skulle ju varit det mot honom äfven, om
han kommit?”
Gabriela, som härunder hastigt satt sig ned på
en stol vid onkelns sida, höljde sina vata ögon med
näsduken och lutade sitt hufvud ned mot den hand,
hvarmed han qvarhöll henne — men kunde ej tala.
”Du, Gustaf, sätt upp schatullet,” sade han nu
och smekte flickan, samt bad henne ömt, att åter
blifva glad, som hon förut varit.
Detta dröjde något, men lyckades dock slutligen,
åtminstone till utseendet.
Då öppnade onkeln schatullet och framtog ett
dyrbart garnityr af ädla stenar.
”Detta skulle du haft som — — men bär det
nu denna afton, för min skull 1”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
