Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julaftonens högtidlighet profaneras af denna
marknads-och gatmusik.”
”Han kan sjunga ock,” sade Anna; ”får han det?”
”Åh ja, han kan ju försöka,?* svarade lagmannen;
”om du icke plågas deraf?” frågade han baronen.
”No, no — nej, nej — jag vill gerna höra
honom; jag har ock varit en husvill syndare,” svarade
denne.
”Få vi rulla ut onkels stol isalen?” frågade
ynglingarna.
”Jo, jo, — tack, tack! — Sjung nu di,
vandringsman,” ropade han redan i dörren, åt fråmlingen.
Men denne gick hastigt ut och åt köket, der han
t
bad om vatten, för att kunna sjunga.
Ett ljus tåndes midt i kronan och spridde ert
brutet sken kring rummet. Fråmlingen återkom och
höll handen öfver ögonen, sisom hade han lidit derutaf.
”Vånta så långe med att tända de andra,” sade
lagmanskan, som sig denna rörelse.
Främlingen stod ännu sisom villridig; bugade
sedan och satte sig, som hade han varit ganska trött,
samt höll iter handen för ögonen.
Anna tog nu Gabrielas guitarre, lemnade honom
den och frigade om han kunde spela.
Han tog deft hastigt, steg upp och satte sig igen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
