Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner en sådan fullhet af sann fröjd, alt hvad, litet
eller mycket, en sådan i det yttre beskäres, tycker han
sig hafva erhållit mera än någon annan; ty — han
hemtar ur sjelf va källan så mycket han åstundar och
tacksamheten är den största ockrare med kärlekens
ymniga skänker. Det är således icke de gåfvor som
synas af andra, utan dem vi sjelfva känna och [-förslå-] {+för-
slå+} att till detta ocker använda, som grundlägga och
bestämma vår sanna rikedom. Den som mest älskar,
är den som mest emottagit, och Gud allena kan se,
hvem som på sådant sätt mest qvarhållit, då han åt
oss alla gifvit — icke mindre, än: sig sjelf!
Den svarte Robin lyssnade med spänd
uppmärksamhet på dessa ord, såsom då man fattar en del och
fröjdar sig deråt, men icke rätt kan samla det hela.
Han förstod nu Svenskan ganska försvarligt; men
detta tal var honom kanske något för högt, och han
tycktes leta så väl i de kringståendes som i talarens
blickar efter hvad som undgick honom sjelf.
Den sjuke hade, med en förnöjd blick mot
höjden , sammanknäppt sina händer, och Prosten frågade,
efter nagon stunds förlopp, om han nu ville höra
Rudolfs berättelse om sin resa från Amerika. Han
gjorde med hufvudet en bifallande rörelse; men då
alla satt sig och berättelsen skulle börjas, bad han om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
