Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS
5
Ripa visste, att baron ’P., stark som en
jätte och häftig som" en hvirfvelvind, var
en män bakom sitt ord. — Han teg, suc-
kade och tappade piskan.
"Gud förlåte mig, en sådan drumlander
jag blifvit på sistone" — mumlade Ripa —
"Var så nådig ”— nådig baron — och håll
i hummarne — håll i tummarne — i töm-
marne, medan jag hoppar afi geschwindten."
Men Ripa var lika krånglig i benen som
i tungan, och fast han satte den tillrätta-
komha piskan i munnen, hade han ganska
svårt att med sina händer äntra sig upp
på kuskbocken:
"Vänta mig du, gök!" mumlade baron
doft som en äfltägsen åska, och lilla Aurora
reste sig ovilkorligen upp för att blidka
honöm med en kyss.
"Sof du, lilla Rora!" Och fadren ’svepte
filten ’ tätt kring deöt kära barnet, dubbelt
kärt numera, såsom det. enda, sedan den
äldre systern ett par år förut hade röfvats
af döden.
"Geschwindt, bruntarne, ni skulle se hur
min trähäst skuttar!" jollrade Ripa från
kuskbocken. — "Blunda ni bruntar, om ni
ä rädda för mörkret. . Jag har mitt spöke
hemma, jag. Geschwindt!"
En ny klatsch och en ny törn mot sten-
foten på en milstolpe.
Men i nästa "sekund Hade didsktlötsika
armar gripit Ripa i den galonerade kragen,
AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN. 2:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
