Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> SN on
kunde göra sig en föreställning: ”Dra för
håken i våld, ert qvintimmersfölje! Låt
mig då få lefva eller dö i fred!”
Det blef en dödstystnad ofvanpå det lif-
liga sorlet, och alla syntes som fallna från
skyarna.
Men Ripa hade endast ögon för ”gudsen-
geln”, som nu trädde in genom dörren, följd
af alla sina små; ovilkorligen sträckte han
armarna mot den kära synen.
”Herre Gud! så kärhjertandes välkom-
men! Ge rum i bråten, qvinnor och frun-
timmer!”
”Fru Sigurdsson kommer så dags nu,
när mina Hoffmans droppar, med en tre-
djedel ”prinsens” på lite krusmynta, gjort
underverk” — puttrade symamselln, och
hennes förut spetsiga näsa blef i harmen
hvass som en dolk. — ”Men si otack är
verldens lön, och den, som minst förstår,
han hedern får.”
”Gu vet, hvad som kom åt mig i en hast” —
afbröt Ripa, i det han gned sig på bröstet
och så småningom sökte komma på fötter.
”Men si jag har haft dået här ondsketyget
en gång förr. Si salig barons gråa persche- 9
rångare, han sparka en gång bakut och li
träffa” mej i bröstet, så jag stalp. Se’n så
har jag kännt lite kolifej ibland, fast det
spenderat öfver på en stund. Jag tror det/
ska vara liksom lite passeradt nu. Ondt/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
