Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 101 —
på sig bra nu, små småttingarna! Ni får
kramascha ihop er alla tre i slädan, och
jag sitter på hundsvotten, som förr i verl-
den, när jag kuskade för lilla fröken Rora
till små barnen på Löfstavik."
Och Ripas ögon försvunno. Det glada
minnet dog ihop rynkbandet kring hans
syneverktyg. -
"Vill inte Birger, festen till ära, ta sin
klocka?" — frågade Aurora för andra el-
ler tredje gången. — Det kära och dyrbara
uret hängde åter öfver hennes säng och då
det flyttades dit, var det en högtidsstund
mellan mor och son.
"Nej, tack, söta, söta mamma!" — sva-
rade Birger. — "De göra bara illa åt kloc-
kan, de ha ju petat sönder kaskaden, de
skulle allt ha sönder qvarnhjulet med.” —
Och han knäppte knappen på sin västficka
liten smula säkrare.
"Ptro, Polle, du ska nog få löpa, min
gubbe. Ripa är en gammal herrskapskusk,
du, det är ingen åkardräng, som kör dig
i dag. Ptro!”
De tre öfverlyckliga balgästerna instuf-
vades af två par kärleksfulla händer, och
snart bar det af öfver den stora gårdspla- -
Ben utåt gatan. I kapp med bjellrorna
klingade barnens oupphörliga skratt, och
Ripa gjorde klatschar, så att det gaf eko
mellan husraderna. Det var kusken frän
det stolta Hanebo, som täcktes färdas på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
