Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1926 —
linie, som i mörka stunder fördystrade det
milda, vackra ansigtet.
”Åh, Herre Gud, inte ä det väl något
som ä för sent, Mera än för mig att bli
fästmanspetter,” anmärkte Ripa, i det han
smekte lilla Signes åt honom räckta hän-
der. — ”Huta åt pojkarna och tag dem till
nåder igen; så gör ju Vår Herre med 088
uschlingar. Hur kattingen skulle vi man-
kera 088 annars?”
”Kom, kära, kära Birger! Mamma hvi-
skade till mig så här: ”Bed Birger från
mamma, att vara mild, mild som Gud Fa-
der i himmelen är mot oss alla.”
Och lilla Signe drog den motsträfvige ut
på gården, så att han blef synlig för de
besökande, hvarefter hon åter skyndade in
i sitt hem.
Birger gick, utan att upplyfta sina ögon,
ginaste vägen in i trädgårdstäppan, som
arrenderades och sköttes af Ripa, enkom
för att skaffa fru Aurora en liten asyl i
fria luften. Juhnkan, som var noga om
styfrarna, hyrde hellre ut åt Ripa den lilla
jordlappen, än hon betalade för dess sköt-
sel, och i alla fall tillätos hyresgästerna att
under vissa stunder på söndagarna begagna
platsen som rekreationsort. — Ripa, annars
så medgörlig, höll nega vakt om grinden
och sina blommor, och det var endast en
slump att tillträdet nu för en stund stod
öppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
