Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 136 —
och hvilken, som är den förnämste bland
dessa hjeltar.
Vi ha utgått från den måhända icke all-
deles förkastliga principen, att en mans
karakter ofta kan tecknas genom några
drag från hans pojkår, och att hvilka öden
än må söka omgestalta denna karakter, så
står den dock i någon sorts harmoni med
den själens fysionomi, vi spårat hos bar-
net. Uppfostran och lefnadsvanor kunna
beslöja själsanletet, men den slöja, som
skymmer för den ytlige betraktaren, har
tillräckligt stora maskor för den närgångne,
att låta honom igenkänna bilden bakom
förhänget.
Dessutom, hva: för blicka med så förnämt
förakt ned på barnens verld, likasom till-
hörde den endast mammorna och ammor-
na, och liksom passade en skildring af den
hufvudsakligen för sagoböckerna?
Ack, äro de då inte redan menniskor,
dessa småmenniskor, och röra sig inte in-
om deras späda bröst de flesta af de lidel-
ser, som tumla om inom de fullvuxnas? Det
är endast i förställningskonsten vi äro dem
så vida öfverlägsna, och ju sednare de bli
invigda i denna konst, desto lättare ha vi
att förlåta dem också deras dåligaste bö-
jelser.
Ett egennyttigt, ett olydigt, vildsint,
högfärdigt, afundsamt barn kunna vi ännu
betrakta som ett barn, men ett hycklande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
