Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 150 —
sitt döljande täcke öfver hela isfältet, men
man kunde ännu vid fackelskenet skönja
skuggningen af det tunnare isbandet.
På två sekunder hade Birger snört af sig
sina skridskor och dragit af sina stöflor.
Stormen och yrvädret tilltog, facklorna
släcktes; man hade icke tid och sans att
tända dem, men, tack vare den osynliga
månan, rådde dock en skymning; en dyster
skymning. Birger kastade af sig sin rock.
”Håll i min rockärm, gossar!" -—- skrek
Birger, och nästa sekund var han krypande
ute på den wunna isen. Efter två, tre al-
nars närmande brast den också under honom.
<Hjelp, hjelp!” — skreko kamraterna med
fördubblad styrka. Mauritz och Walter höllo
i Birgers rockärm, medan Claes spände af
dem deras och sina egna skridskor.
«Håll i dig, Bruno!" — ropade Birger,
släppte sin rock och slog sig fram genom
isen i riktning mot sin sjunkande vän. —
tHjtåt, min gubbe! Friska tag, så hjelper
oss Gud!"
Jesus, hjelp mig!" — stönade Bruno,
som sökte närma sig sin räddare.
Det var blott tre, fyra alnar dem emel-
lan, men tre, fyra alnar af is, som skulle
sönderslås.
Claes hade lyckats ånyo tända ett par
facklor. Vid deras sken såg man den käm:
pande Bruno. likblek och med blödande ap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
