Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 181 —
Och samtliga middagsgästerna tyckte pligt-
skyldigast så med.
Bruno syntes verkligen förtjust öfver sin
gåfva och tackade hjertligen far och mor,
men nog skulle hans förtjusning varit lifli-
gare, om han fått gåfvan i enrum.; Han
var en alltför förståndig gosse —tack vare
umgänget med Birger — att inte i anord-
ningen af den granna morianen och hela
ostentationen vid middagsbordet spåra sin
fars fåfänga.
"Tacka mig i qväll, då du går till sängs,
min herr son! Det der var bara första num-
mern på julklappslistan, he, he, he!" Och
grosshandlaren klappade under en vänlig
nick sin ”herr son" på axeln.
Det var högst nödvändigt att middags-
gästerna upplystes om, att den der araben
bara var en liten början till de glänsande
julklapparne.
Och glänsande voro de i sanning, och
många i oändlighet. Enhvar af gästerna
mottog någon lustig atrapp med verser af
herr W: achtel, och innehållande fransysk koa-
fekt eller någon toilettartikel. Brunos, Fannys
och fru Wachtels julklappar voro oräkneliga.
”Har du hunnit till hundrade ännu, min
lilla flicka?” — sporde herr Wachtel.
”Ack, jag har kommit till hundra gånger
mer än jag förtjenar!” svarade den tack-
samma dottern.
Miss Thomson erhöll, under skepnaden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
