Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 198 —
jag för din skull: skall bära min förödmju-
kelse? — Är det kanske en sann kristens
pligt, att offra sitt eget lilla jag och glöm-
ma dess smärtor för glädjen, att bringa väl-
signelse åt andra?”
Men modren fortfor att linda papper kring
den dyrbara julklappen, och mötte sin sons
frågande blick med en vänlig nick och en
min, som: tycktes säga: ”vi ska inte för
- strängt dissikera vår kristliga pligt, ty då
skulle vi ju ofta nödgas uppoffra allt, som
kallas naturlig stolthet och aktning för sitt
eget menniskovärde, för att bli allmosebet-
lare i barmhertighetens tjenst."
Birger såg, att det inte var den fattiga
linnesömmerskan, blomsterhandlerskan och
bakelsefabrikanten han i detta ögonblick
hade framför sig, det var hans stolta och
sjelfständiga fars enka, det var hans ari-
stokratiska morfars, barons på Hanebo, ädel-
borna dotter.
Men julaftonens förnämsta glädje, friden
i hang bröst — var till största delen störd
för Birger, och medan hans tankar voro hos
Bruno och Fanny, med frågor om de visste ;
af och inte afstyrkt den orobringande jul-
klappen, följde han med ett vemodigt ie-
ende rörelserna fram och åter med en liten
kanonvagn af trä, som engång varit hans ;
och den han nyligen reparerat till fromma
för dess nuvarande innuehafvare, en liten |
fuling med stripigt, bhalmfärgadt hår, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
