Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 219 —
sina ögon, störtade ut genom dörren, hvil-
ken han utifrån läste i lås, för att inte
kunna förföljas, och vari några språng trap-
pan uppför hos sin syster. Har knackade på
dörren, släpptes in, kastade sig till Fannys
bröst, och grät såsom den kan gråta., hvilken
inte ännu blifvit man.
När Fanny med sina ömma smekningar
ändtligen förmått stilla den våldsamma smär-
tans flöden, fick hon af Bruno veta orsaken
till hans bedröfvelse. Ack, lik en mor strök
Fanny lockarna på det hufvud, som nu lu-
tade sig mot hennes hjerta, och sökte in-
tala brodren tröstens ord.
"Nej, nej, Fanny, det blir inte bättre,
förrän jag lemnat föräldrahemmet och blif-
vit en man för mig. Jag vill försöka ar-
beta mig till mitt eget bröd, jag vill träla
som Birger, men kunna vara stolt som han
öfver att snart bli min egen lyckas smed,
och sedan kan jag forma min själ, såsom
"jag vill ha den, och inte känna mig förhå-
nad, för att jag sträfvar efter ett högre och
ädlare mål än pappas lumpna, att blott
förtjena pengar, för att sedan genom sin
yppiga vällefnad visa verlden huru mycket
han förtjenat."
J "Bruno, Bruno! – hejdade systern –-
I "Du talar om vår far!"
"Ja, vår far!" –- suckade Bruno tungt
och stirrade mot golfvet.
”Han, som älskar dig så högt, han, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
