Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— 267 —
under sig och sina trogna vänner: dessa
så tysta, som under åratal hållit sina löf-
ten heliga, men hvilkas tungor nu började
lösas af det lätta ruset.
Han ämnade fatta ett raskt beslut och
kommendera till allmänt uppbrott — men
ljasen i kronorna började plötsligen mång-
dubblas, väggarne ville liksom tråda en
dans, han skyndade ut på verandan.
"Gif mig vatten, vatten!" — ropade han
med ångest. Den oerfarne kände inte sin
sjukdoms natur.
Sonderling fattade ett stort drickeglas,
ch hällde det fullt ur en karafin på ser-
veringsbordet.
"Se här, min lille gubbe, stjälp i dig detta
i ett enda tag, så blir du bra!"
Och Birger: darrande af törst efter rädd-
ning, stjälpte i sig "i ett enda tag".
Men innan han hann till botten, kastade
han glaset med afsky från sig ned på bac-
ken inunder.
"Hvad hvar det?" — röt han med ra-
seri. — "Det bränner som eld i halsen!”
Unge, oerfarnel — Han hade aldrig sma-
kat bränvin.
Sonderling luktade i karaffen, ehuru hen
mycket väl kände innehållet.
"Död och förbannelse!" — röt han nu i
sin ordning. — "Lisette, Marie! hvilken
ställer bränvin så nära vattenkarafinen? —
ÅA ni galna, flickor?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
