Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 273 —
fru Aurora, — och deraf kom systrarnas
stora olikhet, men morriaor hade varit en
blond skönhet — det omtalade inte fru Aurora
för Signe.
Men vi förgäta ju för de båda älskvärda
flickorna att Ripa ännu står der och tum-
mar på sitt blåa förkläde. :
"Men si — si —” stammade gubbeu —-
”Iate kan det väl passera och gå an för
tre så förnäma bättre mans fruntimmer att
resa så långt utan resebetjent, har jag tänkt,
och si — jag har qvar en gammal leberi-
mössa från fordna dar, som jag låtit skräd-
daren putsera opp, så han är så godt som
ny, och ny skärm har jag låtit spendera på,
och gamla bandet med salig barons hjort-
hufven på ä tvättadt, och en stump har
jag qvar se’n gammalt, som räcker till kragar
på min gröna pels, som jag har tagit skinnet
ur — så nog kan jag bli fin, och resan
kostar jag på mig sjelf, för si det skulle
vara ett hjertenöje — sakelstyg — jag tror
det fuktar i ögonen — och så besinna,
gudsengelan min Hennes nåd, hvad det ko-
star att leja bärare till och från ångbå-
tarne, och inger respekt har di för re-
sande fruntimmer utan en karl med sig.”
Ripa drog ett djupt andetag, ty han hade
utan pauser laddat ur sig med ens allt hvad
han hade på hjertat.
”Men kära Ripa, kära mina Ripa!” —
Svarade fru Aurora leende, och funderande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
